SWIFT-kod
En SWIFT-kod (även kallad BIC, vilket står för Bank Identifier Code) är en unik identifierare som används för att identifiera banker och andra finansiella institutioner globalt. Denna kod är avgörande för att säkerställa att internationella transaktioner, som överföringar mellan olika länder, hanteras korrekt och når rätt bank.
En SWIFT-kod består vanligtvis av 8 eller 11 tecken, där varje del av koden ger specifik information om banken. De första fyra bokstäverna representerar bankens namn, de följande två anger landets kod (enligt ISO-standard), de nästkommande två beskriver bankens plats, och om koden har 11 tecken anger de sista tre bokstäverna eller siffrorna en specifik filial.
SWIFT-koder används främst inom det globala SWIFT-nätverket, som är ett säkert system för att skicka meddelanden mellan banker. Det möjliggör snabba och pålitliga överföringar av pengar och finansiella dokument. Det är ett krav att använda en korrekt SWIFT-kod vid internationella överföringar för att undvika förseningar eller felaktiga transaktioner.
Till exempel kan en SWIFT-kod se ut så här: DEUTDEFFXXX, där “DEUT” identifierar Deutsche Bank, “DE” är landskoden för Tyskland, “FF” är platskoden, och “XXX” kan representera en specifik filial.
Sammanfattningsvis är SWIFT-koden ett viktigt verktyg inom internationella banktransaktioner som hjälper till att säkerställa säkerhet och effektivitet i globala finansiella flöden.