Preskription är ett juridiskt begrepp som innebär att en viss rättslig möjlighet att göra anspråk eller vidta åtgärder upphör efter en viss tidsfrist. Detta kan gälla både för civilrättsliga och straffrättsliga ärenden.

Inom civilrätten innebär preskription att exempelvis ett skuldfordran inte längre kan krävas in om det har gått en viss tid utan att borgenären har vidtagit några åtgärder för att driva in skulden. Vanligtvis är denna tidsfrist tio år i Sverige, men det kan finnas undantag beroende på avtal och specifika lagregler.

Inom straffrätten innebär preskription att en person inte längre kan åtalas eller dömas för ett brott om en viss tid har förflutit sedan brottet begicks. Preskriptionstiden varierar beroende på brottets allvarlighetsgrad; för mycket allvarliga brott, som mord, finns det i Sverige ingen preskriptionstid.

Syftet med preskriptionsregler är att skapa rättssäkerhet och stabilitet i samhället, samt att undvika situationer där parter måste hantera mycket gamla ärenden där bevis och minnen kan ha bleknat. Det är dock viktigt att notera att preskriptionen kan avbrytas om vissa åtgärder vidtas, exempelvis om en borgenär påminner om skulden.