Passiv näringsverksamhet
Passiv näringsverksamhet är en form av näringsverksamhet där den aktiva arbetsinsatsen från ägaren är begränsad eller obefintlig. Det innebär att ägaren inte deltar aktivt i den dagliga driften av verksamheten utan istället låter verksamheten drivas av andra eller fungerar som en investering. Detta skiljer sig från aktiv näringsverksamhet, där ägaren är direkt engagerad i verksamhetens skötsel och drift.
En typisk situation där passiv näringsverksamhet kan uppstå är vid uthyrning av fastigheter eller vid investeringar i en företagsstruktur där ägaren inte är operativt inblandad. Verksamheten genererar intäkter utan att ägaren behöver lägga ner en avsevärd arbetsinsats. Exempelvis kan hyresintäkter från en fastighet klassas som passiv näringsverksamhet om fastighetsägaren inte aktivt arbetar med fastighetsförvaltningen.
Det är viktigt att förstå att klassificeringen av en verksamhet som passiv eller aktiv har stor betydelse för skatteregler. Passiv näringsverksamhet beskattas annorlunda jämfört med aktiv näringsverksamhet. Till exempel är sociala avgifter ofta högre för passiv näringsverksamhet eftersom ägaren inte anses vara aktiv i verksamheten. Däremot omfattas inte inkomster från passiv näringsverksamhet av de så kallade egenavgifterna utan istället av särskild löneskatt.
Sammanfattningsvis kan passiv näringsverksamhet vara ett lämpligt alternativ för individer som vill få avkastning på sina investeringar utan att behöva engagera sig i den dagliga verksamheten. Det är dock viktigt att vara medveten om dess skattemässiga konsekvenser och noga överväga hur verksamheten ska drivas och deklareras.