God redovisningssed är ett centralt begrepp inom svensk redovisning och bokföring. Det innebär att företag ska följa etablerade regler, principer och praxis vid upprättandet av sin bokföring och årsredovisning. Detta skapar en rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning och resultat.

Begreppet är inte strikt definierat i lag, men det regleras i huvudsak av Bokföringslagen (BFL) och Årsredovisningslagen (ÅRL). Därutöver har normgivande organ som Bokföringsnämnden (BFN), FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) och andra branschorgan en viktig roll i att tolka och utveckla god redovisningssed.

Grundprincipen för god redovisningssed är att företagets redovisning ska vara tillförlitlig, jämförbar och anpassad efter verksamhetens art och omfattning. Detta innebär att företag ska följa både tvingande lagar och kompletterande rekommendationer för att säkerställa kvaliteten i sin redovisning.

Ett exempel på tillämpning av god redovisningssed är att företag ska redovisa intäkter och kostnader i rätt period, enligt principen om periodisering. Detta säkerställer att redovisningen speglar företagets verksamhet korrekt över tid.

Brott mot god redovisningssed kan leda till påföljder, såsom skattetillägg eller andra juridiska konsekvenser. Därför är det viktigt att företag regelbundet granskar och uppdaterar sina redovisningsrutiner i enlighet med de senaste reglerna och rekommendationerna.

Sammanfattningsvis är god redovisningssed ett vägledande och juridiskt förankrat ramverk för att säkerställa att företagets ekonomiska rapportering är korrekt och transparent.