Force majeure är ett juridiskt begrepp som ofta används inom avtal, inklusive inom bank och finans, för att beskriva oförutsedda händelser som ligger utanför parternas kontroll och som kan hindra eller fördröja fullgörandet av avtalsenliga skyldigheter.

Inom bank och finans används force majeure-klausuler vanligtvis för att skydda parterna vid händelser som naturkatastrofer, krig, terrorattacker, pandemier, eller andra extraordinära omständigheter. Sådana händelser kan påverka verksamheten för banker, finansiella institutioner eller deras motparter på ett sätt som gör det omöjligt eller orimligt svårt att fullfölja avtalade förpliktelser.

Syftet med en force majeure-klausul är att minska risken för avtalsbrott och att tydliggöra vilka typer av händelser som kan ursäkta en parts oförmåga att prestera enligt avtalet. I många fall innebär detta att en part får tillfällig befrielse från sina skyldigheter, men det kan också leda till att avtalet avslutas om händelsen pågår under en längre period.

Det är viktigt att notera att force majeure inte automatiskt tillämpas utan att det oftast måste definieras och avtalas explicit i kontraktet. Klausulen ska även beskriva hur situationen ska hanteras, exempelvis genom krav på omedelbar skriftlig kommunikation från den drabbade parten till den andra parten.

Inom bank och finans är force majeure särskilt relevant för internationella transaktioner och avtal, där parterna kan påverkas av politiska eller ekonomiska kriser i olika länder. Exempel på situationer där force majeure kan bli aktuellt är vid oförmåga att överföra valuta på grund av statliga restriktioner eller vid störningar i globala betalningssystem.

Sammanfattningsvis är force majeure en kritisk komponent i avtalsutformning inom bank och finans, eftersom den ger parterna en viss skyddsnivå mot extrema och oförutsägbara händelser.