Förbrukningsinventarier
Förbrukningsinventarier är en term som används inom redovisning och ekonomihantering, även inom bank och finans, för att beskriva inventarier som har en begränsad ekonomisk livslängd eller ett lågt anskaffningsvärde. Dessa föremål är avsedda att förbrukas eller användas upp inom en relativt kort tidsperiod.
Inom en bank eller ett finansiellt institut kan förbrukningsinventarier inkludera saker som mindre teknisk utrustning (till exempel tangentbord eller mus), kontorsmaterial (som pennor, block eller kuvert) eller enklare arbetsverktyg som inte uppfyller kraven för att klassificeras som anläggningstillgångar.
Kriterierna för att något ska räknas som förbrukningsinventarie kan variera något beroende på den aktuella redovisningsstandarden, men vanliga riktlinjer är att tillgången:
- Har en begränsad livslängd, ofta kortare än tre år.
- Har ett lågt anskaffningsvärde, vilket kan specificeras av företagets egna riktlinjer eller lokala skatteregler.
Redovisning: Förbrukningsinventarier bokförs ofta direkt som en kostnad i resultaträkningen snarare än att aktiveras som en tillgång i balansräkningen. Detta förenklar redovisningen och reflekterar att dessa objekt snabbt förlorar sitt värde.
Genom att hantera förbrukningsinventarier effektivt kan företag, inklusive banker och finansföretag, säkerställa en korrekt och transparent redovisning av mindre tillgångar, vilket bidrar till en bättre översikt över kostnader och resurser.