Fast egendom
Fast egendom är en juridisk term som används för att beskriva mark och allt som är varaktigt förenat med marken. Det innefattar alltså marken i sig, byggnader, skog och annat som hör till fastigheten.
Enligt jordabalken, som är den centrala lagen som reglerar fast egendom i Sverige, delas all egendom upp i två kategorier: fast egendom och lös egendom. Fast egendom utgörs av själva fastigheten och dess tillbehör, medan lös egendom är allt annat som inte är fast egendom, till exempel möbler och maskiner.
Fastighetstillbehör är saker som hör till fastigheten och anses ingå i fast egendom. Exempel på detta är byggnader, stängsel och ledningar. Det finns även något som kallas byggnadstillbehör, som omfattar föremål som hör till en byggnad och är avsedda för stadigvarande bruk, såsom värmepannor, badkar och köksinredning.
För att en överlåtelse av fast egendom, till exempel en försäljning, ska vara juridiskt giltig måste den ske genom ett köpekontrakt som uppfyller lagens krav. Ägarbytet registreras därefter i Fastighetsregistret, som hanteras av Lantmäteriet.
Begreppet fast egendom är centralt inom fastighetsrätten och har stor betydelse vid bland annat fastighetsköp, pantbrev och inteckningar, samt i frågor som rör nyttjanderätt, servitut och arrende.