Utgående behållning är ett ekonomiskt begrepp som används inom bokföring och redovisning för att beskriva den totala summan av tillgångar eller pengar som finns kvar i en viss ekonomisk enhet vid slutet av en redovisningsperiod. Detta kan exempelvis vara ett företags kassa, bankkonto eller andra likvida medel.

Begreppet är viktigt eftersom det ger en överblick av en organisations ekonomiska situation och används för att bedöma likviditet, vilket är en nyckelfaktor för att kunna betala skulder och andra förpliktelser.

Den utgående behållningen beräknas enligt följande formel:

Utgående behållning = Ingående behållning + Inkomster – Utgifter

Ingående behållning är summan som fanns tillgänglig vid periodens början, medan inkomster och utgifter speglar alla ekonomiska transaktioner som skett under perioden.

Den utgående behållningen för en period blir i sin tur ingående behållning för nästa redovisningsperiod. Detta gör begreppet centralt för att säkerställa korrekt och kontinuerlig bokföring.

Användningen av termen är särskilt vanlig i samband med årsredovisningar och resultatrapporter, där den hjälper intressenter att förstå företagets ekonomiska situation vid ett givet tillfälle.