Skip to content
Ekonomisk ordlista

Intern ränta

Intern ränta, även kallad internräntemetoden eller internal rate of return (IRR), är ett ekonomiskt begrepp som används för att utvärdera investeringars lönsamhet. Det är en beräkningsmetod som identifierar den diskonteringsränta vid vilken nuvärdet av en investering är noll. Med andra ord är intern ränta den avkastning en investering förväntas ge, uttryckt i procent, när framtida kassaflöden är lika stora som investeringskostnaden.

För att beräkna intern ränta analyseras de kassaflöden som en investering genererar över tid, inklusive både positiva inflöden och negativa utflöden. Metoden kräver att alla kassaflöden diskonteras till nutidens värde med hjälp av en ränta som gör att summan av dessa kassaflöden blir noll. Denna ränta är intern ränta.

Användningsområden: Intern ränta används ofta i företag och organisationer för att jämföra olika investeringsalternativ och besluta vilken investering som är mest lönsam. Den fungerar som en kritisk jämförelsepunkt där ett projekt endast anses lönsamt om dess interna ränta är högre än organisationens kalkylränta (den lägsta accepterade avkastningsnivån).

Fördelar: Internräntemetoden är en intuitiv och enkel metod som uttrycker en investeringens avkastning i procent, vilket gör den lätt att förstå och kommunicera. Den är särskilt användbar när man jämför investeringar med olika storlek och varaktighet.

Begränsningar: En svaghet med intern ränta är att den kan ge missvisande resultat om investeringen har flera perioder med negativa kassaflöden (flervärdesproblem). Den antar också att återinvesterade kassaflöden ger samma avkastning som intern ränta, vilket inte alltid är realistiskt. Därför används metoden ofta tillsammans med andra lönsamhetsmått som nuvärdemetoden.

Intern ränta är ett viktigt verktyg i ekonomisk analys och investeringsbedömning, och att förstå dess styrkor och svagheter kan hjälpa beslutsfattare att fatta mer välgrundade ekonomiska beslut.

Skip to navigation