Förmånsbeskattning
Förmånsbeskattning är en beskattningsform där en anställd eller företagsledare beskattas för vissa förmåner som tillhandahålls av arbetsgivaren. Dessa förmåner kan vara av olika slag och anses utgöra en del av den anställdes ersättning för arbete, även om de inte betalas ut i form av pengar.
Vanliga exempel på förmåner som beskattas är tjänstebil, fri bostad, friskvårdsbidrag utöver skattefria belopp, kostförmåner (till exempel fri lunch) och lån med förmånlig ränta. Dessa förmåner bedöms utifrån deras marknadsvärde och läggs till den anställdes beskattningsbara inkomst.
För att beräkna en förmåns beskattningsvärde använder Skatteverket standardiserade schablonvärden eller bedömer marknadsvärdet. Exempelvis har tjänstebil särskilda regler där bilens prisbasbelopp och utrustning påverkar den förmånsgrundande summan.
Syftet med förmånsbeskattning är att säkerställa rättvis beskattning av alla delar av en individs ersättning, oavsett om den ges i pengar eller i form av förmåner. Detta innebär att en person som får stora förmåner inte får en oskäligt låg skatt i förhållande till en annan som får motsvarande ersättning som lön.
Det är också viktigt att arbetsgivaren har ett ansvar att rapportera till Skatteverket vilka förmåner som har tillhandahållits, så att korrekt skatt kan dras och redovisas.