Skip to content
Ekonomisk ordlista

FIFO

FIFO, som står för First In, First Out, är en redovisningsprincip och metod som används inom bank och finans för att bestämma värdet på tillgångar som säljs eller överförs. FIFO-metoden bygger på att de äldsta enheterna av en tillgång, det vill säga de som först köptes eller investerades i, ska vara de som först säljs eller avyttras.

Inom värdepappershandel används FIFO för att beräkna kapitalvinst eller kapitalförlust vid försäljning av aktier, fonder eller andra finansiella instrument. Enligt denna metod antas att de aktier eller enheter som köptes först är de som säljs först. Detta påverkar hur stor skattepliktig vinst eller förlust blir eftersom anskaffningsvärdet för de tidigaste köpen används i beräkningarna.

FIFO används också inom hantering av lager och tillgångar i banker, till exempel för att strukturera investeringar och hantera skuldportföljer. Principen hjälper till att bibehålla ordning och transparens i redovisningen.

Fördelarna med FIFO i bank och finans inkluderar enkelhet och logik i beräkningsmetoden, samt att den ger en mer rättvisande bild av värdet på kvarvarande tillgångar, särskilt vid stigande priser. Nackdelarna kan vara mindre gynnsamma skatteeffekter vid inflation eftersom äldre, billigare tillgångar används som bas för vinstberäkning.

FIFO är ett vanligt och globalt accepterat tillvägagångssätt som ofta används i kombination med andra metoder, som LIFO (Last In, First Out) eller genomsnittspris, beroende på regelverk och finansiella strategier.

Skip to navigation