EES-länder
EES-länder är en förkortning för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), vilket är ett ekonomiskt samarbetsavtal mellan EU och tre av de fyra EFTA-länderna: Island, Liechtenstein och Norge. Schweiz, som också är ett EFTA-land, står utanför EES men har istället särskilda bilaterala avtal med EU.
EES-länderna deltar i EU:s inre marknad, vilket innebär att de omfattas av fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Dessa fyra friheter är grunden för EES-samarbetet och syftar till att förenkla handel och ekonomisk integration mellan medlemsländerna.
Trots att EES-länderna inte är fullvärdiga medlemmar i Europeiska unionen, är de skyldiga att anta stora delar av EU:s lagstiftning som rör den inre marknaden. Detta säkerställer att regelverket är enhetligt och att konkurrensvillkoren är lika för alla aktörer inom området. Dock har EES-länderna inte samma beslutsrätt i EU:s institutioner som medlemsländerna i unionen.
Avtalet om EES trädde i kraft den 1 januari 1994 och har sedan dess varit ett viktigt ramverk för att möjliggöra ett nära samarbete mellan EU och de aktuella EFTA-länderna. För EES-länderna innebär detta en möjlighet att dra nytta av de fördelar som kommer med att vara en del av en större gemensam marknad, samtidigt som de kan behålla viss självständighet utanför EU.